<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883</id><updated>2011-04-21T15:13:06.695-07:00</updated><title type='text'>bandaids for my heart</title><subtitle type='html'>...</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>24</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-4232574186697482102</id><published>2008-04-12T05:08:00.000-07:00</published><updated>2008-04-12T05:11:28.857-07:00</updated><title type='text'>lakad</title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;font-size:180%;" &gt;Nakalimutan ko na kung paano lumakad ng mabagal.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ready. get set. go.&lt;br /&gt;takbo.&lt;br /&gt;mabilis.&lt;br /&gt;mas mabilis pa.&lt;br /&gt;hinto.&lt;br /&gt;takbo.&lt;br /&gt;takbo.&lt;br /&gt;hinto.&lt;br /&gt;takbo ulit.&lt;br /&gt;tapos takbo ulit.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;ang new years resolution ko ay ang maglakad ng mabagal.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rumaket ako bilang isang speech coach sa mga third year high school students sa isang paaralan sa may quezon city.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;pagkatapos ng aming session, sabay-sabay kaming lumabas sa silid upang pumunta ng canteen. naglakad ako sa corridor na punong puno ng kung anuano ang isip. parang mrt station na may nagsisiksikang mga taong pumupunta't pumaparito. ang daming naglalaro sa utak ko. di ko pa tapos isipin ang isa, iniisip ko na ang susunond kong dapat isipin. tumingin ako sa likod ko. inaasahang katabi ko pa ang mga estudyanteng kanikanina lamang ay aking tinuturuan. pero pag lingon ko ang layo na pala ng aking nilakad at sila, hindi pa masyadong nakakalayo mula sa pintuan ng silid.&lt;br /&gt;sisigaw sana ako ng "hoy, parang kayong namamasyal sa mall of asia ha! talo niyo pa camel sa kabagalan ha!" okaya, "hoy, sige pa. bagalan niyo pa. wala kasi tayong deadline na hinahabol!"&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;pero hindi ko yun ginawa. ewan ko ba kung ano nangyari. basta tumigil ako at hinintay sila.&lt;br /&gt;ang tagal.&lt;br /&gt;napakatagal.&lt;br /&gt;ang bagal talaga nila mag lakad.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;pero&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;hinintay ko sila.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;sinabayan ko sila.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;pumasok ako sa classrom nila upang magturo. pero hindi ko inakala na ako ang may mabibitbit na bagong aral sa pag labas ko ng kanilang silid.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;naalala ko bigla dati nung highschool pa ako. mabagal talaga kami maglakad. parang hindi pa kami masyadong conscious na tumatakbo ang panahon. kahit late na. kahit gabi na. dati, wala kaming pakialam kahit na mas mabilis pa ang mga kamay ng orasan kesa sa paghakbang ng aming mga paa.&lt;br /&gt;pero ngayon, nag-iba na.&lt;br /&gt;parang mas lumiit ang orasan. mas bumilis ang takbo. ngayon, hindi na pwedeng magpahuli. hindi pwedeng malampasan ng oras. parang racing. parang habulan. kailangang makipaghabulan sa oras.&lt;br /&gt;iba na siguro talaga ngayon. ewan ko ba kung ano nangyari pagkatapos ng graduation nung highschool. parang wala ka ng panahong maglakad ng mabagal. dapat magmadali. dapat bilisan. walang sasayangin na oras. walang segundong papalampasin.napakadaming gagawin. napakadaming pupuntahan. papunta ka palang sa tagpuan A., kailangan mo nang isipin kung pano ka pupunta sa tagpuan B.. kapag nasa paaralan, nasa kalsada, nasa bahay, nasa trabaho, kahit nasa sm, kahit nasa galaan, kahit nasa palaruan, dapat mabilis parin. dapat walang sinasayang na oras.&lt;br /&gt;bilisan mo ang lakad.&lt;br /&gt;kumain ka habang naglalakad.&lt;br /&gt;magbasa ka ng libro habang naglalakad.&lt;br /&gt;makipagkwentuhan ka habang naglalakad.&lt;br /&gt;gumawa ka ng bookreport habang naglalakad.&lt;br /&gt;pagchismisan niyo ang teacher niyo habang naglalakad.&lt;br /&gt;matulog ka habang naglalakad.&lt;br /&gt;walang sasayanging oras.&lt;br /&gt;racing ito.&lt;br /&gt;habulan.&lt;br /&gt;dapat mabilis.&lt;br /&gt;madaming dapat gawin.&lt;br /&gt;mabilis.&lt;br /&gt;mas mabilis pa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;pero&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;hinintay ko sila.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-style: italic;"&gt;sinabayan ko sila.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;binagalan ko din ang aking lakad. hindi na nakipag-sikyo base sa orasan. hindi ko na inisip yung mga kailangan ko pang gawin at kailangang tapusin. kinalimutan na ang mga deadline. naglakad ako kasama nila.&lt;br /&gt;mabagal.&lt;br /&gt;mabagal na mabagal.&lt;br /&gt;at sa sandaling iyon, sa sandaling panahon na iyon, parang sumabay sa amin ang oras.&lt;br /&gt;bumagal.&lt;br /&gt;mas bumagal.&lt;br /&gt;kasing bagal ng paghakbang ng aking mga paa.&lt;br /&gt;kasing bagal ng pagong at ng camel.&lt;br /&gt;kasing bagal ng saleslady sa sm department store.&lt;br /&gt;kasing bagal ng oras pag hindi ka makatulog sa gabi.&lt;br /&gt;kasing bagal ng oras pag ikaw lang magisa naghihintay sa labas ng bahay ng crush mo.&lt;br /&gt;kasing bagal ng youtube pag hindi ka naka-dsl.&lt;br /&gt;kasing bagal ng oras pag gustong-gusto mo na magbreak time pero ang haba pa ng lecture ng prof sa physics.&lt;br /&gt;bsta.&lt;br /&gt;mabagal.&lt;br /&gt;super bagal.&lt;br /&gt;mabagal na mabagal.&lt;br /&gt;at pagkatapos&lt;br /&gt;ng isang saglit&lt;br /&gt;ng kabagalang&lt;br /&gt;parang&lt;br /&gt;walang&lt;br /&gt;katapusan,&lt;br /&gt;bumalik na ang lahat sa normal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;pag alis ko ng paaralan nila, balik double-time nanaman. balik sa race track. habulan nanaman. racing. walang dapat sayanging oras. mabilis. mas mabilis pa.&lt;br /&gt;pero sa tuwing binabalikan ko ang araw na iyon, ang araw kung kelan sumabay ako sa takbo ng oras ng mga estudyante ko, naiisip kong bumalik don. sa lugar, sa panahon kung saan ikaw ang magdidikta ng takbo ng oras. kung saan hindi mo hahabulin ang panahon dahil sasabay ito ng kusa sayo. pero hindi ko pa nagagawa ulit yon. di ko alam kung saan at kung kelan nangyayari yun. muka naman akong tanga kung pupunta ulit ako sa school nila para lang makisabay maglakad. ewan ko. basta.. ang totoo niyan, di ko alam kung ano ang moral lesson nitong kinukwento ko. basta, ang alam ko lang, pwede naman palang mangyari yon.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;***&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;God's day.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-4232574186697482102?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/4232574186697482102/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=4232574186697482102' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/4232574186697482102'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/4232574186697482102'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2008/04/lakad.html' title='lakad'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-6330846502647556760</id><published>2008-01-14T22:41:00.000-08:00</published><updated>2008-01-16T02:55:08.895-08:00</updated><title type='text'>para kay kuya hephep</title><content type='html'>i still can't believe it. and i don't think anybody could easily do. it is during these times when we are reminded of the transience of life. nobody really knows how it works. no person truly understands. it just happens. just like that.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;if i can remember it right, i knew him since nursery. he is a year older than i am. i see him almost everyday of my life in atheneum. we grew up together, literally. but we were not close friends. i couldn't even remember a single moment that we actually had a real conversation. but i know we knew each other.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;i still can't believe it. even after seeing him last week. he is gone. and it's not easy. i'm not sure if i'm hurt. well, probably. i don't know. i'm not sure if i'm gonna miss him. cause i don't know him that well to know what to miss him for. but still, part of me was lost when he left. part of me refused to accept it happened to him. my heart leapt the moment i heard about it. it is something you wouldn't expect to happen to someone you know. to someone familiar. i thought things like these only happen to strangers on tv. but it's real even if we refuse to believe it.&lt;br /&gt;and i still can't believe it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;sayang. sayang ang buhay niya. sayang yung mga dapat sana ay magagawa pa niya. sayang.. pero nasayang nga ba? ewan. o baka naman nagawa na niya lahat ng kailangan niyang gawin. marami pa kaya siyang balak gawin? ewan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;nobody knows how it works. no person truly understands.&lt;br /&gt;only God does.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;it's moments like these when we are faced with the reality that we are not really in total control of our lives. some things happen. whether we like it or not. Yes, we are the captains of our own ships. but we shouldn't forget that the ocean, the waves and the wind come into play when we sail. Is there a reason for everything?&lt;br /&gt;i believe so.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;nobody knows how it works. no person truly understands.&lt;br /&gt;only God does.&lt;br /&gt;and i think that's enough.&lt;br /&gt;enough reason to be sure that we are in good hands.&lt;br /&gt;enough reason to know that everything is gonna be fine.&lt;br /&gt;may His Will be done.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;i send my condolences to the family, friends and loved ones of hephep arias.&lt;br /&gt;God bless.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-6330846502647556760?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/6330846502647556760/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=6330846502647556760' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/6330846502647556760'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/6330846502647556760'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2008/01/para-kay-kuya-hephep.html' title='para kay kuya hephep'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-7900847268186897978</id><published>2007-09-29T05:31:00.000-07:00</published><updated>2007-10-04T00:53:35.998-07:00</updated><title type='text'>ulan</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:180%;"&gt;pag natapos ko bang bilangin ang bawat patak ng ulan hindi, ka na magagalit sakin?&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;***&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;Simula pa noong bata ako, naguguluhan na ako kung bakit ang depenisyon ng mga tao ng "magandang panahon" ay panahon na walang ulap at tirik na tirik ang araw na parang any moment ay magmumukang bacon ang mga sinampay na damit sa labas dahil sa tindi ng sikat ng araw. Ewan ko ba, basta ang aking ideal weather ay yung medyo makulimlim, kasing lamig ng december ang simoy ng hangin at nagbabadyang magbuhos ng tubig ang makakapal na ulap sa langit. Hmm. sarap. ang sarap matulog pag ganun. tapos babalutin ko pa ang sarili ko ng sandamakmak na kumot tapos susuutin ko ang favorite kong jogging pants, jacket at medyas. tapos bubuksan ko pa yung electric fan para mas malamig at para hindi masayang ang outfit ko na im sure mapapahiya ang mga eskimo pag nakita ako. sarap diba? hindi katulad ng tulog ko pag mainit ang panahon. naaalala ko ang nakakairitang init pag pinapagsiesta ako ng lola ko pag palabas na ang 'valiente' after eat bulaga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I love rainy days. konti lang ang memories ko ng rainy days nung bata pa ako kasi tumira kami for a while sa saudi. at alam naman natin lahat na madalang ang ulan dun. mas madalang pa yata sa solar eclipse at sa pagkakataon nanalo ako sa raffle. pero syempre, dito sa pilipinas, meron naman akong memories ng ulan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ang sarap talaga maligo sa ulan. Ewan ko ba. Siguro dun nagmamanifest ang frustration ko dahil wala kaming shower dati at kailangan pang mag tabo. Basta, there's something very magical about running ang playing in the rain. Tapos ibubuka mo pa yung bibig mo para makainom ng tubig (which turns out to be acid rain at ngayon na yata lumalabas ang side effects ng paginom ng acid rain). Di ko rin makakalimutan ang unang beses na pinayagan ako ng nanay kong lumusong sa baha. Hindi lang basta baha ha, yung talagang rumaragasang tubig mula sa umapaw na ilog na may lumulutang pang troso, basura, kama, yero, parte ng bahay at minsan mga hayop at kapitbahay na tinangay ng baha. ang saya talaga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There is this great sense of freedom pag lumulusong ka sa baha na kulay brown at nababasa ang mukha mo ng tubig mula sa langit lalo na pag you are literally going against the current. parang malaya ka at kahit ano kaya mo at pwede mong gawin. cathartic talaga!(o diba, may mga freedom freedom pang nadudulot ang baha!)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pero nung bata pa ako nun. Nayong lumaki na ako iba na ang effect ng ulan sakin. Syempre binata na ako. So mas mature na ang eksena. parang coffee commercials. Yung ganun. naalala ko, tumakbo kami nila arlyn at krista from tabon to tat's house sa panamitan. tapos hinahabol kami ng ulan. ang saya nun. just recently, naglakad ako along katipunan habang umaambon. i have an umbrella but i didn't use it. wala lang. tapos nagisip lang ako ng malalim na malalim(sa utak: nanganganak kaya talaga ang mga kisses pag nilagay sa bulak na may alcohol?).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rainy days give me a chance to think. just think. to revive the emotions i felt before. recall ideas. redefine things. bring back memories.basta, anything that does not require physical work. katamad gumalaw e. at chaka sabi ng psychologists, rainy days make you bring back memories. kaya ayun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Last time na bumagyo, umuwi ako from manila to cavite. ang sarap sa bus. hindi traffic at hindi ako nakasabit kasi suspended and classes that day.&lt;br /&gt;ang saya. ang lamig lamig. may patak patak ng ulan ang bintana. bumili ako ng mainit na mais. at kumain habang pinagmamasdan ang kasladang lubog sa baha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;***&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;God's day.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-7900847268186897978?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/7900847268186897978/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=7900847268186897978' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/7900847268186897978'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/7900847268186897978'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2007/09/ulan.html' title='ulan'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-6960591757910469493</id><published>2007-07-24T23:35:00.000-07:00</published><updated>2007-07-25T00:21:44.938-07:00</updated><title type='text'>2 years</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:180%;"&gt;&lt;strong&gt;ang lahat nga ba ay nakatakdang mangyari?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4 years ago. 3rd year highschool. sa atheneum. sa stage. after pe. out of the blue..:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;mark: pakiramdam ko may sakit ako sa puso.&lt;br /&gt;marvin: ah talaga? feeling ko meron din ako.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;after two years i had my heart surgery.&lt;br /&gt;another two years, kuya found out he also had something going on with his heart. good thing he doesn't need surgery.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*******&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;hindi ko namalayang walang kapagod-pagod kong naakyat ang ika-limang palapag ng gusaling iyon. hindi ko tuloy mapigilang maala ang unang araw ko sa aking pagpasok matapos ang operasyon - wala pang isang linggo akong nakalabas ng ospital. pinayuhan nila akong tumigil muna pero hindi ako nakinig. hinding-hindi ko makakalimutan ang unang klase ko noon, basic speech fundamentals, sa ikatlong palapag, sa parehong gusali. pero iba noong kesa ngayon. dati, halos igapang ko ang sarili ko sa pagakyat sa iilang baitang ng hagdan. para bang sa bawat hakbang ang sumisikip ang aking dibdib at at kumikirot ang hindi pa naghihilom na sugat. hirap na hirap ako sa paghabol ng aking hininga. hangga't nakaabot ako sa silid na para bang susuko na ang aking tuhod at dibdib sa sobrang pagod..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*******&lt;br /&gt;one of the great things that ive learned from what happened to me was to take things slow. before, i always wanted to get things done. i hate cross-stitching, solving puzzles, answering math problems, palying uno stack-o, exercising (among other things) because it would require so much time and effort. in other words, im very impatient. i hate waiting. i hate doing things step by step and bit by bit. i want them done. i want it fininshed with all the good results at hand. but unfortunately, that's not how things go in this world. life itself is a process. you don't get to just go to the finish line without having to go to the starting line and go through the race.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;that was made clear to me during the times that i had to start over and do things bit by bit. i was very weak after the surgery. my lungs wasn't as strong as before when i used to swim. my ribs, that was cut in two from the sternum, were just joined by a coil. my cut was still bleeding. i couldn't even walk and go to the bathroom. i had to take small steps and have somebody assist me if i wanted to go to the other side of hospital room. it was very different and difficult for me. i couldn't get things done, just like before. i couldn't do anything. my doctor said i had to do things little by little. i shouldn't shock my system and just carry on with my life the way used to. things are different now. i learned how to stop. and just do nothing. i learned to do things from the bottom and not try to bypass the process and just go to the finish line. i did things slowly. i had to. bit by bit. step by step. liitle by little. i had to. that was the only way to do it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*** ***&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;last month was the 2nd birthday of my repaired heart. as elbert would put it, "marvin, dalawang taon ka nang operada." well, medyo ganun na nga.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Thank God.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-6960591757910469493?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/6960591757910469493/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=6960591757910469493' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/6960591757910469493'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/6960591757910469493'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2007/07/2-years.html' title='2 years'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-5703471982345173014</id><published>2007-05-29T09:01:00.000-07:00</published><updated>2007-05-29T11:30:51.539-07:00</updated><title type='text'>weird things..</title><content type='html'>&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/RlxvZvGacxI/AAAAAAAAABU/b8v00gWInEg/s1600-h/artista4.1.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5070049768443114258" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/RlxvZvGacxI/AAAAAAAAABU/b8v00gWInEg/s320/artista4.1.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;div&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;&lt;strong&gt;Oh no!! Kleptomaniac yata ako!!!!&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;Akala ko'y isang ordinaryong araw lamang iyon. pero nagkamali ako.&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;Kasama ng aking lolo at lola, buong puso kong kinakanta ang theme song ng "maging sino ka man" na talaga namang sinusubaybayan naming lahat. Nakapapanabik kasi ang mga tagpo ng mga tauhan. Nasisiyahan ako dahil lumiluhis na ang mga kwento ng mga palabas mula sa mga nakagawian at at gasgas na mga istorya (maganda na sana yung palabas, but can i just say na corny yung part na tumatagos si eli sa pader dahil kaluluwa nalang siya.ok na ko.). &lt;/div&gt;&lt;div&gt;Habang patalastas, napansin ko na may &lt;em&gt;bread pan&lt;/em&gt; na nakapatong sa lamesa. &lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;Sabi ko sa isip ko, "hmmm...ang sarap naman ng &lt;em&gt;bread pan&lt;/em&gt; na yun. color green pa. yum-yum..gusto kong kumain ng ganun.. grrr..!" pero nakakahiya naman hingin yun kasi sa lola ko yata ang pagkain. so hindi ko na lang pinansin at umakyat na ako sa kwarto.&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;Pero nagulat ako kasi pagpasok ko ng silid ay hawak ko na ang kulay green na &lt;em&gt;bread pan&lt;/em&gt;!!! at hindi ko man lang natatandaan na dinampot ko ang pagkain na yon!&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;ang bilis ng kabog ng aking dibdib na para bang may tren na malapit nang lumabas mula dito. bumilis ang aking paghinga at binalot ako ng nakakapanginig na takot.&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;klepto ako! magnanakaw ako ng &lt;em&gt;bread pan&lt;/em&gt;!&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;hindi ito maaari!&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;hindi ako kriminal!&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;dali-dali akong bumaba at bumalik sa pinangyarihan ng pagnanakaw. pasimpleng kong ibinalik sa lamesa ang pagkaing nagtulak sa akin upang gawin ang krimen. sana hindi nila nasaksihan ang pang-oomit ko ng hindi ko pagmamay-ari. anong nangyari sakin!? bakit ako nagkaganito?!&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;waaahh!!&lt;/div&gt;&lt;div&gt; &lt;/div&gt;&lt;div&gt;pawis na pawis akong bumalik sa kwarto. balisa at hindi alam ang gagawin.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;pa-sikreto kong sinabi sa aking matalik na kaibigan ang krimeng ginawa ko. ang sabi niya naman, "haha. nakakatawa.."&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;(seryoso ako. ganyan talaga ang nangyari. at hindi oa ang pagkakakwento ko. natakot talaga ako.)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;*****&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;&lt;strong&gt;eto na yung 6 weird things about me&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;. im not really sure if they're weird. basta yan yung mga naisip ko.&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;1) &lt;strong&gt;I've seen my heart&lt;/strong&gt;. At kung binabasa mo ito, malamang nakita mo narin. ayan o. tutuklawin ka na! at sabi ng doctor ko, iba daw talaga ang structure ng heart ko. may mga ugat-ugat na hindi natatagpuan sa normal human heart. o dba? san ka pa?Eto pa, most hearts are slightly tilted to the left. kaya dun nakalagay ang kamay pag nagbabayang magiliw tao diba? dun kasi nakalagay yung puso niyo. well, ibahin niyo ako. yung sa akin nasa gitna. as in center ng dibdib. so dapat pag national anthem nasa gitna ang palad ko. Tapos malaki ang puso ko. well, that was before the operation. we're expecting na lumiit na siya.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;2) &lt;strong&gt;Wake me up. twice. &lt;/strong&gt;nakwento ko na yata ito e. wala ako sa sarili pag bagong gising. parang wala akong naririnig at naiinitindihan. kaya dapat gisingin niyo ako ulit. nakatulala kasi ako at parang bangag. medyo gumaling na nga ako sa sakit kong ito e. nung bata ako, kung anu-ano pa ginagawa ko pag bagong gising. sumasayaw pa nga daw ako e. wala talaga ako sa sarili. atleast ngayon tulala nalang.wag niyo nalang akong kausapin pag kakagising lang. wala kayong mapapala.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;3) &lt;strong&gt;Malaki ang pusod ko. &lt;/strong&gt;hay naku. mahabang kwento kung bakit ganyan ichura ng pusod ko. basta. wag niyo nang pangarapin tignan. haha. naalala ko sila arlyn pag iminumwestra kung gaano kalaki ang pusod ko. ibubuka nila ang kaniyang kamay at gagawa ng hugis na kasing laki ng mansanas. oa naman yung mga yon. wag kayong maniwala. hindi ganun kalaki.&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4) &lt;strong&gt;Dilat na ang mata ko noong isinilang ako&lt;/strong&gt;. o ano? ano ang malabo dun? kailangan ko pa bang i-explain? wala kang pakialam kung bakit nakamulat na ang mata ko nung ipinanganak ako. akala ko nga lahat ng baby ganun din. yun pala ako lang. nakapikit pala lahat sa loob ng sinapupunan at hindi pa nila kayang dumilat dahil nasisilaw sila. hay naku, siguro im just excited to see the world. o baka malaki lang talaga ang mata ko.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5) &lt;strong&gt;May dimples ako sa dila. &lt;/strong&gt;ayun. may dimples ako sa dila. dalawa. at hindi siya lumalabas pag nagssmile ako. lumalabas lang siya pag nakadila ako. ano pa nga ba?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6) &lt;strong&gt;mmmm..yumm.sarap.. &lt;/strong&gt;Natataranta ako pag kumakain ng mga paborito kong pagkain &gt; luto sa bahay namin pag may birthday, spaghetti ng nanay ni akeem, spaghetti with hotdog sandwich sa malen's, yung niluluto ng nanay ni jep na may white sauce, wendy's, krispy kreme, cello's, french fries, pizza hut, yellow cab, fried chicken ng kfc, al baik, mcdo, jollibee... waahh. ang sarap kumain. at pang-commercial ako kumain. pumipikit pa at hindi ko mapigilang hindi sabihin ang "mmmm...sarap. mm.."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;konti lng ang alm kong nagbblog. so ibabalik ko nlng sainyo ito kht alm kong nagawa niyo na to..haha..wla lng.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;wilfredo&lt;br /&gt;rut&lt;br /&gt;paul&lt;br /&gt;liz&lt;br /&gt;karyl&lt;br /&gt;jazz&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;*******&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5070047732628615938" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/RlxtjPGacwI/AAAAAAAAABM/drAmQOfClcs/s320/artista.jpg" border="0" /&gt;&lt;p&gt;mga proposals sa shirt design ng college of arts ang letters. bongga.&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;*******&lt;/p&gt;&lt;p align="center"&gt;God's night&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-5703471982345173014?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/5703471982345173014/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=5703471982345173014' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/5703471982345173014'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/5703471982345173014'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2007/05/weird-things.html' title='weird things..'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/RlxvZvGacxI/AAAAAAAAABU/b8v00gWInEg/s72-c/artista4.1.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-4540745454873248243</id><published>2007-05-06T07:46:00.000-07:00</published><updated>2007-05-06T09:36:21.357-07:00</updated><title type='text'>naglakad ako pauwi</title><content type='html'>hahaha....&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5061478715402493170" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/Rj38EyXEHPI/AAAAAAAAABE/R9TEEwP5FKQ/s320/jepjep2.jpg" border="0" /&gt;bestfriend. if this world makes you crazy and you've taken all you can bare, just call me up, because you know i'll be there.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;********&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;&lt;strong&gt;Sinong tunay na baliw?&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;bwahaha.. haha.. hihihi... huhuuhuhu.. waaahhh.. haha.. huhu..(hikbi, hikbi) wala lang. gusto ko lang gumanon..anyway, i wasn't feeling very well.. so i took a walk mula sa kanto ng noveleta hanggang sa bahay namin. then i heard someone scream. it was the man in front of me. he wasn't wearing a shirt. naka-shorts lang siya. madumi siya at magulo ang mahaba niyang buhok. "baliw siya", sabi ko sa sarili ko. at sa tingin ko tama ako. sino ba naman ang sisigaw ng malakas habang nasa gitna ng tulay?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;so i just walked. i tried to avoid him at first. natakot kasi ako na baka may gawin sya sakin. but i found myself walking towards him. tinry kong gayahin yung paglakad niya. haha..at nag-enjoy ako..bsta. parang ang "free" kasi ng galaw nya. magasalaw yung mga arms nya habang naglalakad.nagssway-sway pa..tapos para syang lasing lumakad. walang direksyon.haha..lalo akong naaning nang bigla shang lumuhod sa kalsada at nagdasal! at perfromance level pa ang pagluhod ni kuya ha! pinagdikit pa nya ang kanyang mga palad at kulang nalang umiyak sha dun sa sobrang diin ng pagkakapikit ng eyes nya..o diba? agaw eksena si kuya. nagtawanan tuloy yung mga tao..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dahil dito.narealize ko na maswerte sha..lahat naman yata tayo may certein level of insanity. ang kaibahan lang natin sa kanya ay aminado sha na baliw sha at proud siya sa fact na ito. tinanggap na niya sa sarili niya na baliw sha and he embraced this insanity. tayong mga "normal", hindi natin inaamin ang mga kabaliwan natin. dinedeny natin ang ating mga guilty pleasures kasi nahihiya tayo sa mga sasabihin ng iba.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;i felt happy for him because of this. ilan sa atin ang kayang maghubad at maglakad ng nakapaa sa kaslada? ilang sa atin ang kayang sumigaw sa tutok ng tulay na parang nasa europe yung kausap niya? ilan sa atin ang kayang maglakad na pasuray-suray at pa-sayaw-sayaw na parang lasing kahit hndi sya nakainom? ilan sa atin ang kayang maglakad sa kalsada na hindi natatakot kahit na hindi niya alam kung san sya pupunta o kung san sya uuwi? at ilan sa atin ang kayang lumuhod at pumikit kahit saan dahil nais nyang kausapin si God?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;napahiya ako at na-guilty dahil inisip ko na baka saktan niya ako. lalo akong napahiya dahil hindi ko kayang gawin yung mga ginagawa niya kahit na alm ko sa sarili ko na gusto ko din maghubad sa kalsada at sumigaw ng malakas sa tuktok ng tulay.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;the problem with "normal" people like us is that we know how to pretend. we live by stupid rules and we are so afraid to break them kahit na ayaw naman talaga natin itong sundin.. bilib ako sa tapang nung "baliw" na lalaki. hindi sya natatakot sa mga sasabihin ng iba. wala naman kasi tlagang masama kung sisigaw sya ng malakas diba? wla naman sya sa library e! at wla din namang masama kung kung luluhod sya at magdadasal. nakakatuwa nga. nakakapagdasal sya anytime and anywhere..pero tayo, hindi natin kayang gawin yun. we don't have the balls to do it because the society dictates that we shouldn't..sisihin natin ang mga unwitten laws (na tayo-tayo din naman ang nag-legislate.) that tell us how we "must" act..it's just sad that we don't get to experience the freedom that he is enjoying.marami kasing "dapat". dapat ganito maglakad ang normal na tao. dapat hindi ka sumisigaw ng walang kausap. dapat maayos ang buhok mo.dapat hindi ka madumi.dapat alm mo kung san ka pupunta pag naglalakad ka..grabe, e alam naman nating hindi naman ganun sa lahat ng pagkakataon.at kung maraming "dapat"marami ding "bawal" satin.bawal sumuway sa nakasanayan na. bawal maging iba. bawal magmukang tanga. bawal magmukang baliw.....kawawa naman tayo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;*******&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;one love.&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;God's night.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-4540745454873248243?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/4540745454873248243/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=4540745454873248243' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/4540745454873248243'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/4540745454873248243'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2007/05/naglakad-ako-pauwi.html' title='naglakad ako pauwi'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/Rj38EyXEHPI/AAAAAAAAABE/R9TEEwP5FKQ/s72-c/jepjep2.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-698732060342561148</id><published>2007-04-27T11:04:00.000-07:00</published><updated>2007-05-10T04:00:34.291-07:00</updated><title type='text'>blog....</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/RjOcCyXEHLI/AAAAAAAAAAk/P_6udnZtr5Q/s1600-h/P32601822.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5058558378159381682" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/RjOcCyXEHLI/AAAAAAAAAAk/P_6udnZtr5Q/s320/P32601822.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;&lt;strong&gt;nakita ko ang sarili ko sa salamin.. tumataba yata yung mukha ko..ay hindi pala. dumami lang pala ang pimples ko..&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;(haha. hindi lang halata na puro pimples ako becuase of the wonders of photoshop!!)grabe. maybe pimples are indicators that we are stressed and deprived of sleep. they are red, swollen reminders that we need to slow down a bit and rest. sigh. i need to sleep.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;i love sleeping. who doesn't?&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;it takes me to a place where nothing exists but the faint images of my childish dreams. there, i get to meet snoopy, i get to be shrek and i get to eat anything i want.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;i love sleeping. who doesn't?&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;feeling ko maputi ako pag hindi ako puyat..it gives me a natural high. i feel fully recharged whenever i get 10 hours of sleep. (average ko yun ha.. minsan naoover-dose pa ako, buong araw akong tulog.) nasa highest level and ADHD ko pag masarap ang tulog ko.. i feel so stupid, so clumsy and so lost when i lack sleep. magiging dragon ako pag puyat. grrr.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;i love sleeping. who doesn't?&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;i like floating in that sea of nothingness. when im asleep, everything in the real world fades. there are no deadlines to meet, there are no performances to rehearse, no books to read, no meetings to attend to. i enjoy the momentary blankness only sleep could give.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;i love sleeping. who doesn't?&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;time is non existent when you are asleep. everything is timeless. parang hindi mo nga namamalayan na umaga na e. hindi na nga umeepekto ang alarm sakin e. kaya ayun, 11am na ako dumadating sa 10:30 class ko.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;i love sleeping. who doesn't?&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;whenever i wake up from a good sleep, nawawala ako sa sarili ko. i need atlest 10 minutes to get rid of my hangover. pumunta nga si jep sa bahay namin ng bagong gising ako e, ayun, hindi ko sya pinasin, umuwi nalang tuloy sha.. it's like a part of me is still in that dreamworld and i still need time to put myself together and convince myself that im in the real world now.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;em&gt;haay, i love sleeping, who doesn't?&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;- eto ang narealize ko habang nakapila for summer registration. o diba? and profound ng naisip ko e nag-eenrol lang naman ako. sabagay, lahat ng ayat ng pwedeng maisip sa mundo ay maiisip mo dahil sa sobrang tagal bago ka makakuha ng subjects. online lang kasi ang registration this summer, e down ang server sa labas ng UP sa pipila ka ng napakahaba. mahihiya nga ang pila sa rio grande at wild river sa enchanted sa sobrang haba ng pila e.pero ok lng. atleast tapos na ako magenroll. and i think the new registration is better.late lang talaga ako dumating kaya mahaba na yung pila.&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;narealize ko din na napakahaggard ko last school year. pero i think it's one of the most fruitful. and dami kong ginawa. sa sobrang dami, na-experience kong kumain lunch habang naglalakad dahil may mga kailangan pa akong punatahan.(yung lunch talaga ha, as in rice, ulam, drinks at panghimagas. kinain ko yun habang naglalakad.) na-experince ko din magkaron ng 4 meetings at the same time in different places. o diba? indemand?! haha. kaya nga yata dumadami lalo pimple ko. im so stressed. puyat pa ako palagi. pag-uwi ko ng bahay tapos na yung pinoy big brother. super late na yun diba?! but im happy with it. i chose this. i just want to take advantage of the things that would really help me gain more knowledge. i just want to experience new things.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5058560375319174338" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/RjOd3CXEHMI/AAAAAAAAAAs/aPMv-32MDfA/s320/rainbow.jpg" border="0" /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;experinces make you rich. and i want to be filthy rich!! (**enter evil laugh..crossfade kidlat**)&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;some of the things i did last school year:&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;***alam niyo namang artista na ako..haha..hndi naman. part kasi ng pagiging speech major ang performing. at nageenjoy ako. kahit na mejo nakakapagod at time consuming ang rehearsals. iba ang feeling when you're on stage. iba talaga ang theater, its live. there are no cuts. no second takes. no excuses. when the lights are on, you're on. no turning back. pagnakalimutan mo ang lines mo, kailangan mong lusutan. at dapat hindi halata na mali ka.. walang hiya-hiya. sabi nga nila,"undress.take off all you're inhibitions". just give it you're all.. masarap yung pakiramdam na tumatawa yung mga tao sa mga punchlines, pagumiiyak sila sa madramang eksena at pag pumalakpak sila dahil na-touch mo sila sa kwento ng performance niyo..aaww..hehe.&lt;/span&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5058560379614141650" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/RjOd3SXEHNI/AAAAAAAAAA0/3nPkt7wpxyE/s320/TDR_037.jpg" border="0" /&gt;got the chance to act in a production. dalawa yung roles ko. yung isa taga-bola ng binggo tapos yung isa, photographer. ang saya.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5058562179205438690" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://2.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/RjOfgCXEHOI/AAAAAAAAAA8/s6KAxyh34-4/s320/P3290291.JPG" border="0" /&gt;may performance class pa ako at super matrabaho niya. kakapagod pa. bukod pa dyan yung mga performances namin for the org..o dba? in demand?! haha..&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;strong&gt;**first time kong sumali sa rally, sana nakita ako sa tv. &lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;(kaya nga pala "artista ng bayan" ang nakalagay sa banner na hawak ko dahil yung college ko ay College of Arts and Letter! mga manunulat, mga theater performers and the like ang nandun. nanjan ang mga National Artists. hindi yan ka-level ng Star Magic or what..!)&lt;/p&gt;&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/RjOcCyXEHKI/AAAAAAAAAAc/09om8He7oDI/s1600-h/Digicam%20092II.jpg"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5058558378159381666" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/RjOcCyXEHKI/AAAAAAAAAAc/09om8He7oDI/s320/Digicam%2520092II.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; kasagsagan ng pagtutol ng mga estudyante sa tuition increase sa U.P. noong sumama kami sa rally. gusto naming makiisa sa mga desison na gagawin ng UP officials dahil mga estudyante din naman ang maaapektuhan nitomuntik pa nga akong mapasama sa human barricade e (tama ba spelling?), which is not good dahil biyak ang ribs ko.. that same day, kinansel ang lantern parade na tradisyon na ng UP community. ipinagbawal ng admin na pagparada..ayun, bilang matitigas ang ulo, tinuloy ng mga estudyante ang lantern parade kahit na ipinagbawal na ito. hinarang pa nga ang giant lantern namin. bilang member ng KONTRA GAPI (Kontemporayong Gamelan Pilipino - ethnic music/dance ensmeble ng UP) kami ang nasa unahan ng parada habang tumutugtog ng aming mga instruments. grabe yung ganung feeling. nagkaisa kaming lahat para sumuway sa mga opisyal ng UP dahil sa palagay naman namin e walang masama sa gagawin namin. at may ipinaglalaban kami. i had goosebumps many time that day.&lt;br /&gt;&lt;p&gt;**tumakbo ako sa student council. nakakapagod palang mangampanya..grabe. syempre kabilang ako sa tunay, palaban at makabayang partido and STAND-UP.go go. at syempre nanalo ako.wala akong kalaban e.haha..activist yung party namin.at masaya ako dahil nabubuksan ang aking isip sa mga tunay na kalagayan ng ating lipunan..sabi nga nila, hindi nahiimpil sa apat na sulok ng silid-aralan ang edukasyon dahil kailangan nating lumabas sa tunay na mundo upang malaman ang tunay na sitwayson. first hand experiance ba?! alam kong marami pa akong matututunan sa council at sa mga taong makikilala ko.&lt;/p&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;***i thirst for new things. i really want to learn. and learn more. not just inside the classroom, beyond! but im happy because i can still balance things. i place more value on the things that i think deserve it.. atleast nakakauwi pa ako ng bahay to watch tv with my family at nakakasama parin ako sa mga gala ng obzite.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;i just want to get the best out of everything.**&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;p&gt;God's day.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;/p&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;p&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-698732060342561148?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/698732060342561148/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=698732060342561148' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/698732060342561148'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/698732060342561148'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2007/04/blog.html' title='blog....'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/RjOcCyXEHLI/AAAAAAAAAAk/P_6udnZtr5Q/s72-c/P32601822.jpg' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-8467962472411415387</id><published>2007-02-28T00:03:00.000-08:00</published><updated>2007-02-28T02:08:24.111-08:00</updated><title type='text'>ms. a.</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:180%;"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;strong&gt;tinalikuran ko ang lahat. lumapit ako sa dulo. buong tapang na ipinikit ang mga mata at kinalumutan ko muna ang lahat. huminga ako ng malalim at nagpatihulog&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Marvin: Best, magpapahulog ako dito, saluhin mo ako.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jep: ok.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Marvin: seryoso ako.. i trust you.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Jep: ok.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://3.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/ReVTH0ScIFI/AAAAAAAAAAM/UKBsDKemPh0/s1600-h/P2122379ll.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5036523152043941970" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 250px; CURSOR: hand; HEIGHT: 248px" height="188" alt="" src="http://3.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/ReVTH0ScIFI/AAAAAAAAAAM/UKBsDKemPh0/s320/P2122379ll.JPG" width="250" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;edi ayun, puro gas-gas ang legs ko at may malalim akong sugat sa paa. muntik na akong mautas. buti nalang yung upper body ko ang nasalo ni jep..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;i didnt feel stupid doing it. at hindi ako nagsisisi.. kaya ko ngang ulit-ulitin yun e kung may papayag lang na sambutin ulit ako.. ok, i admit, medyo may katangahan akong ginawa asking only one person to catch me. medyo mataas talaga yung stage at medyo may kabigatan ako.. it was really a great risk to do that. imaginin nyo ha, with feelings pa akong nagpatihulog (yung parang pang cheering na hulog. yung naka-cross pa yung arms over the chest..).&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;i did it without any hesitation. without any fear that i might fall.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;and it was great.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;an inexplicable feeling overwhelmed me during that split second when i was in the air and nothing was taking in control of me but gravity.. that split-second felt like forever.. it happened so fast but whenever i think about it, i feel as if it lasted for so long that it gave me time to rest. nung nahuhulog ako, parang feeling ko nasa pelikula ako. pakiramdam ko slow motion ang pagkakahulog ko at parang may background music pa nga kong narinig. i swear. hindi ko lang matandaan kung anu yung kanta. im sure hindi "push the button" yun kasi hindi bagay sa moment. tapos ang lahat ng tao sa paligid ko ay natulala. and then i fell. pag bukas ng mata ko malapit na yung mukha ko sa sahig.buti nalang nasalo ni jep yung upper body ko (macho e..).then, the others came to pick me up from the ground. (thanks bestfriend for breaking my fall.)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;pero ang saya. it was such a great feeling to just let go of everything that was bothering me and just let the Lord take control of my life. The moment was almost surreal. almost magical.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;para akong nagka-selective amnesia and i just forgot about all the things that bring stress and wrinkles. and i think we all need to take that fall. to take a little rest. to embrace the peace of nothingess. to do things without the fear of its consequences. to forget and just enjoy the serenity of being free..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;"When life pushes you to the end of the cliff and you know you can't do anything, just trust Him. Close your eyes and let go. There are only two things that would happen to you: it's either He will catch you when you fall, or He will teach you how to fly."&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;so go ahead.. &lt;em&gt;fall.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;Just Trust Him.&lt;br /&gt;God's day.&lt;br /&gt;***&lt;br /&gt;pic from paul putong.thanks.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-8467962472411415387?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/8467962472411415387/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=8467962472411415387' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/8467962472411415387'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/8467962472411415387'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2007/02/ms.html' title='ms. a.'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://3.bp.blogspot.com/_cgpAc_M2nJA/ReVTH0ScIFI/AAAAAAAAAAM/UKBsDKemPh0/s72-c/P2122379ll.JPG' height='72' width='72'/><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-117103846298170331</id><published>2007-02-09T07:33:00.000-08:00</published><updated>2007-02-09T08:50:01.473-08:00</updated><title type='text'>feb9</title><content type='html'>&lt;a href="http://photos1.blogger.com/x/blogger/7661/1712/1600/498218/WAWAWA.jpg"&gt;&lt;img style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://photos1.blogger.com/x/blogger/7661/1712/320/724499/WAWAWA.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;do one thing everyday that scares you..&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;I&lt;/span&gt;t would be an understatement to say that my week was "busy". "busy" just doesn't grasp the whole idea of having to do so much in a little span of time. my week was congested with activities, both acad and extr-curricular. i had my radio play presentation, oral interpration of poetry, speech choir performance and rehearsals, ethnic music training, gigs, quizzes, meetings, orientations. hay naku. kaya ako pumapayat e. tapos, i needed a helium balloon for my perfomance of poetry, i searched the whole quezon city for it (oa naman. sa sm north lang ako naghanap). pero wala. buti nalang meron sa shop nila abi, which is in cavite. so i had to go home and commute all the way back to UP. at hindi ako pinasakay ng mrt kasi baka daw pumutok ang lobo at magpanic ang mga pasahero. akalain my bomba (makes sense..) so i had to take a bus. nagalit yata sakin yung katabi ko sa baby bus kasi nakadikit sa muka nya yung lobo. at thank God hindi pumutok ang lobo. at ayun, since hindi ako nag-mrt, i was stuck in traffic. i was late for my psych101 class. may quiz pa naman dun. to cut the story short, nakapagquiz din naman ako at nagamit ko ang balloon sa perfromance ko. hay.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;B&lt;/span&gt;ut that wasn't what i really wanted to tell you. last wednesday, i had four appointments. as in apat. and i had to be in four different places, at the same time. i had to attend my bowling class, an orientation, an org activity and a rehearsal for a speech choir presentation.. kamusta naman yun?! well, i had two options: magiging mananaggal ako, only that id have to divide mydelf into 4 parts instead of 2. pero ang pangit naman kung aatend ako sa meeting with only 1/4 of my biological self present. nakakatakot naman yun. my second option was to attend one of them. pero ayoko namang sa isa lang pumunta. i won't be able to concentrate knowing that i chose one over the other. nakakaguilty. so obviously, i chose neither. kumain nalang ako sa tokyo tokyo magisa. and while waiting for my order, i rememebered a line i heard from the podcast we listened to in my voice and diction class: &lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;do one thing everyday that scares you.&lt;/span&gt; &lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;so i took a pen and wrote at the back of the receipt the things that im scared to do. here's some of what i wrote (hindi ko na sinulat yung iba, nakakahiya e. here are some of the less embarrassing stuff..):&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*eat kare-kare (ako lng yta anh hindi kumakain nito)&lt;br /&gt;*eat kare-kare with bagoong (you see, its another thing to eat it with bagoong..)&lt;br /&gt;*eat things i don't eat (such as dinuguan, manggang hilaw, kinilaw..)&lt;br /&gt;*sumali ulit sa debate (ewan ko ba..)&lt;br /&gt;*pumunta sa likod bahay ng magisa sa gabi..&lt;br /&gt;*manuod ng horror (specifically shake, rattle and roll) sa sinehan ng mag-isa&lt;br /&gt;*magtumbling (muntik na akong mabalian dati..)&lt;br /&gt;*mag dive sa pool (yung pang olympics na dive)&lt;br /&gt;*take an IQ test (nakakatakot..)&lt;br /&gt;&lt;em&gt;*&lt;/em&gt;play basketball again :(&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;T&lt;/span&gt;hose are some of the things. hindi ko na ikukunwento kung bakit yan ang mga kinakatakutan ko.. basta. i think it's good to do things that scare you. doing this everyday means becoming a better peron everyday. you get to broaden you horizon and expand your box. you get to challenge your self every now and then which i think is really healthy for the soul. the only thing that limits you is yourself. go..be free. (wow, may ganung drama..)&lt;br /&gt;so ayun lang.&lt;br /&gt;God's night.&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-117103846298170331?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/117103846298170331/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=117103846298170331' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/117103846298170331'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/117103846298170331'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2007/02/feb9.html' title='feb9'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-117043002235996212</id><published>2007-02-02T06:58:00.001-08:00</published><updated>2007-02-02T08:03:42.203-08:00</updated><title type='text'>har..har..</title><content type='html'>&lt;a href="http://photos1.blogger.com/x/blogger/7661/1712/1600/853439/obzvintage.jpg"&gt;&lt;img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 260px; CURSOR: hand; HEIGHT: 217px" height="240" alt="" src="http://photos1.blogger.com/x/blogger/7661/1712/320/289173/obzvintage.jpg" width="323" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;umalis na si karyl.. sa lahat ng obzite-international chapter, ingat kayo.. God bless..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*****&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;dumugo ang ilong ko dahil sa english! &lt;/span&gt;&lt;span style="font-size:180%;"&gt;LITERAL!!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;ang hirap talaga ng English 23. its a subject dedicated to the works of shakespeare. .i admit that im not much of a reader. tinatamad kasi akong magbasa ng mga books. pero kaya ko naman pag tiyagaan magbasa ng mga nobela. but reading shakespeare is too much for the brain that i have. hindi talaga sya kayang intindihin ng utak ko. i swear. but being the hardworking student that i am (asa..), i exhausted all available powers just to understand even just a single page of the book. ..i read a page. i read it aloud. then i read it again. i held the book closer to my face. i ate peanuts (brain food), then i read it again.pero wala parin.. mayamaya. my naramdaman ako sa nose ko.. OH NO!! DUMUDUGO ANG ILONG KO!!&lt;br /&gt;first time dumugo ng ilong ko. i consulted the doctor. sabi niya, it must be stress. ayun na nga! ang pagbasa ng shakespeare ang nakapagpastress sakin. now we know na hindi lamang joke ang mga katagang "tama na ang kaka-english..dumudugo ilong mo!"&lt;br /&gt;ako ang patunay.&lt;br /&gt;***&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;my nalaman ako sa Psych101 class ko nung isang araw. &lt;/span&gt;&lt;/span&gt;our prof showed us a picture and asked us to observe it. the picture shows a busy street with lots of people everywhere. may buildings at houses din. parang wala namang nangyayari dun sa picture. but the truth was, a whole building slowly disappeared at the back of the busy crowd in the pic. and galing. nobody noticed it. he said its because it happened so gradually that we didn't notice the change.. hmm.. i wonder if there are things in my life that ive lost. baka nga meron. tapos hindi ko lang napansin because it happened so graudally. sad.&lt;br /&gt;***&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;19 na ako!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;ang tanda ko na! but im more of a person each day. salamat sa lahat. salamat sa mga bumati. sayang, walang balloons. hehe.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-117043002235996212?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/117043002235996212/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=117043002235996212' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/117043002235996212'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/117043002235996212'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2007/02/harhar_02.html' title='har..har..'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-116775007545169081</id><published>2007-01-02T06:11:00.000-08:00</published><updated>2007-01-03T00:57:37.053-08:00</updated><title type='text'>new year</title><content type='html'>&lt;a href="http://photos1.blogger.com/x/blogger/7661/1712/1600/898642/emo.jpg"&gt;&lt;img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 102px; CURSOR: hand; HEIGHT: 174px" height="160" alt="" src="http://photos1.blogger.com/x/blogger/7661/1712/400/163659/emo.jpg" width="97" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://photos1.blogger.com/x/blogger/7661/1712/1600/608681/emo.jpg"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;it's one of those days when i wished time stopped. panu ba naman, nagpuputukan na sa labas hindi pa ako tapos mag hugas ng pinggan..happy new year.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;if you look back and try to replay everything that happened the past year and no moment gave you tears of either joy or sadness, consider the whole year wasted. hmm.. got this line from the ally mcbeal series. hindi ako ganun kaiyakin, so ill change the parameters of the condition to "almost made me cry" or "gave me goosebumps". .hmm..meron ba?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;ul&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;expected surprise(meron bang ganun?!)&lt;/strong&gt; my 18th birthday. the first time i had a surprise party. thanks obzite. nasurprise ako (kahit na medyo inasahan ko naman na may surprise kayo. hindi kayo magaling umakting in other words..) &lt;em&gt;my first birthday without a broken heart..&lt;/em&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;obzite USA chapter&lt;/strong&gt; - 3 other obzite people went to the states. yani, arly, arcie. it really sucks because nobody knows when we'll see them again. super lungkot nung umalis sila. felt like a part of me went with them. see you soon guys.. &lt;em&gt;mabilis lang ang sakay, isang beses sa buhay..&lt;/em&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;we turn 18&lt;/strong&gt; - mga debut na super saya. 18th birthdays became an excuse for everybody to see everybody again. especially those i don't usually see. made me realize that we're growing and that we can't be stuck at the same place forever. i got to host most of the parties. yun na ang goft ko sa kanila..syempre gala pa after the party.. &lt;em&gt;18th birthdays are not just celebrations of becoming, but of how we have become..&lt;/em&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;call center&lt;/strong&gt; - i applied to work for call centers as a csr. walking at the busy roads of ayala holding an envelope with my resume made me really feel how hard life is in the Philippines. it's not easy to be poor. my parents didn't force me to work. i just felt i had to. made me realize that we should really work to earn. nothing good goes cheap.lalo na ang pagkain at ang pambayad ng tuition. &lt;em&gt;thank you for calling this is gerald how may i help you..&lt;/em&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;FOPC -&lt;/strong&gt; stands for Freshmen Orientation Program Committee. i got the chance to host the event. it was for three days. amy bayad at pinreng pakain. i bought a new pair of rubber shoes. it was fun telling my experiences in front of new iskolars ng bayan. feeling ko ako pinakamatalino sa kanilang lahat.hehe. &lt;em&gt;pasok sa banga..&lt;/em&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;my dad's surgery -&lt;/strong&gt; my dad had to undergo an operation. im not exactly sure what it was for. i think it's because of the enlargement of his prostate. Thank God it was a success. I was really hard because hospital bills aren't cheap. we haven't fully recovered from my surgery financiaally nd emotionally which made it harder for us. twas a good thing we made it through. it made us stronger as family. &lt;em&gt;I thank God for the people He sent us.&lt;/em&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;lantern parade/kontragapi - &lt;/strong&gt;i have to say this is the most radical thing i have done in my entire life as far as disobedience is concerned. i joined the rally against tuition increase in UP. The lantern parade was cancelled and our college didn't want us to push through with it. There were bomb threats and everything. But we still did what we thought was right for everybody. (ill tell you more of it next time..)&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;Christmas and New year - &lt;/strong&gt;spag lang niluta ng nanay ko pero napuno yung lamesa namin because of friends. i almost thought this would be our most simple celebration. nagpiyesta pa nga.&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;excite.ignite.reunite.Paskong Obzite.&lt;/strong&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;orgwork sa speca.&lt;/strong&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;watching wish ko lang, nagmamahal kapamilya, at homeka dito and the like..&lt;/strong&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;kiwi ni akeem&lt;/strong&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;good oi performances..shockvalue..&lt;/strong&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;movies that touch my heart.&lt;/strong&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;people who walk in my life.&lt;/strong&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;conversations with obzite, especially kuya and bestfriend.&lt;/strong&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;new found teachers such as the television, the street vendor, books, friends and verything else around.&lt;/strong&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;gala kasama ng obzite.&lt;/strong&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;moments with my family.&lt;/strong&gt;&lt;/li&gt;&lt;li&gt;&lt;strong&gt;every waking day.&lt;/strong&gt;&lt;/li&gt;&lt;/ul&gt;&lt;p&gt;one thing is for sure. last year didn't go to waste. Thank God for every moment and the people who made these moments special. Thank You God for another year. im looking forward..&lt;/p&gt;&lt;p&gt;one love.&lt;/p&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-116775007545169081?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/116775007545169081/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=116775007545169081' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/116775007545169081'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/116775007545169081'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2007/01/new-year.html' title='new year'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-115639217717677479</id><published>2006-08-23T20:29:00.000-07:00</published><updated>2006-08-23T21:05:46.526-07:00</updated><title type='text'>sarap ng pers taym..</title><content type='html'>&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;sarap ng &lt;em&gt;pers taym&lt;/em&gt;..&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;wow..it feels like the first time. parang sanggol na unang beses na makakakita ng liwanag. parang pusong ngayon lamang iibig.. Chika! and drama. hehe. wala lang.. ang tagal ko na palang hindi nagpopost sa blog kong ito.. my computer is in a coma. pero dahil may mga pumipilit saking magpost ulit dahil nakakasawa na daw ang nakasulat sa blog ko, eto na. kahit medyo mahal and fee sa inetrnet shop.. at parang first time ko ulit na magpopost dahil hindi ko alam ang gagawin. nalilito pa ako sa page na ito. pero ok lang. hehe. parang ngang nung una akong nagblog.&lt;br /&gt;"When was the last time you did something for the first time" - i saw this written at one of the pages of my starbucks organizer (o? susyal!may starbucks organizer..actually, hiningi ko lang yun. ayoko kasi sa starbucks e, anti-poor. hindi pasok sa budget in other words..) well, that was a good thought to ponder on. and i told myself, "kelan nga ba?" so nagisip ako..hmm.. nagpakalbo ako bigla..nagaral akong tumugtong ng kulintang at agong..nagcol center ako..kinausap ko yung taong hindi ko kilala (actually, hindi to first time).. sumigaw ng malakas (hindi ko rin first time to ginawa) so in other owrds, wala akong nasagot sa sarili kong tanong. And i realized how unadventurous and how boring and routinary my life is. grabe. when was the last time i did something for the first time?&lt;br /&gt;naalala ko tuloy yung mga pers taym ko.. pers taym pumasok sa skul. pers time nagkaron ng friends. pers taym pumunta sa mall. pers taym nagkacrush. pers taym napalabas ng clasroom. perstaym umiyak dahil hindi ako sinali sa patintero. perstaym kumanta at pumiyok in public. perstaym kumain at nagsuka dahil sa isaw. perstaym nawalan ng celphone (at sana last narin yun) perstaym umatend ng debut ng ka-obzite.perstaym napagalitan dahil madaling araw na umuwi.perstaym nanalo sa cheering competition. perstaym magcollege.perstaym operahan sa puso(sana last narin) at perstaym magperstaym ulit..(pwede ba yun?)&lt;br /&gt;iba talaga ang perstaym. there's something about these perstayms that make them really special and unforgettable. i dont know. there's this certain magic when you do things for the perstaym. at dahil dito, hindi na natin nakakalimutan ang perstaym dahil special nga sha..&lt;br /&gt;Before, i always say, "live like today is your last.." now i realize that this statement doesn't fit my personality. kasi, ano nalang ang use ng mga dreams and plans natin if you'll treat today the last? chaka feeling ko hindi magandang thinking yun. mas maganda yung mas positive. so iba na ang isusulat ko sa motto pag may nagpasulat ulit sakin sa slumbook..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;"live like it's your first time.."&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;so everyday will be magical.&lt;br /&gt;so everyday will be special.&lt;br /&gt;nothing beats the first time.&lt;br /&gt;o sha.&lt;br /&gt;God's day!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-115639217717677479?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/115639217717677479/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=115639217717677479' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/115639217717677479'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/115639217717677479'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2006/08/sarap-ng-pers-taym.html' title='sarap ng pers taym..'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-114587409313650699</id><published>2006-04-24T02:57:00.000-07:00</published><updated>2006-05-18T00:08:07.273-07:00</updated><title type='text'>byahe..</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Trip: mga kwento ng taong walang dorm sa diliman&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://photos1.blogger.com/blogger/7661/1712/1600/CIMG3549.0.jpg"&gt;&lt;img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7661/1712/320/CIMG3549.0.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;hindi talaga ako sanay sa mga mahahabang biyahe. pero sa kakaparoo't parito ko from noveleta to diliman at sta. cruz(bahay ng lola ko) to diliman, medyo nasanay na ako. minsan, nakakabadtrip talaga magcommute. pero iba parin talaga kasi pagnauwi ka sa bahay niyo. kaya ako, umuuwi ako whenever i have the chance and reason to go home. kahit na minsan, nakatayo ako buong biyahe from noveleta to quezon ave. grabe diba? not to mention ang pakikipag gitgitan sa saulog bus at pakikipag wrestling sa mga nakatayo ding mga tao para makapababa ka sa bus. parang obstacle course kung galing ka sa dulong part ng bus at gusto mo nang bumaba. grabe naman kasi. umaapaw na ang bus sa tao nagpapasakay pa rin. Well, we cant do anything about it. ganon talaga. lahat kailangan makapunta sa kanilang paroroonan at makauwi sa pinanggalingan. nawalan na nga pala ako ng cellphone habang pasakay ng saulog. grabe pa naman ang sentimental value na inattach ko dun dahil tatay ko bumili sa akin noon at maraming mga memories ang cellphone na yun dahil sa mga messages na sinend and nareceive nun.. well, iniisip ko nalang na ok na rin na nawala yung phone ko. Para tuwing babalikan ko yung mga nangyari sa buhay ko, ang maaalala ko ay yung mismong feeling na naramdaman ko at that particular moment at hindi yung tangible messages na sinend sa akin. O dba? Ang gandang pangpalubag ng loob tuwing mawawalan ng phone?&lt;br /&gt;Anyway, marami pa akong hindi masyadong magandang experience sa pagbibiyahe. Katulad nung naipit yung bag ko sa pinto ng lrt. Ayun! Bumyahe ang tren from one station to the next nang nakalawit yung bag ko sa labas ng pinto. Nakakahiya talaga. Hinintay ko pa yung sususod na station para bumukas yung pinto. Ilang beses narin akong natalisod, natipalok, nadapa, nagdive, nasanggi, nabatukan at nagitgit sa mrt, lrt at bus. Makailang beses narin akong tumakbo ng pagkalayo-layo pero iniwan parin ako ng bus (parang yung eksena sa meteor garden nung hinabol ni san cai si dao..parang ganung effect..) haayyy…&lt;br /&gt;Sa mga jeep naman, ang ayoko lang ay ang siksikan. Grabe naman kasi parang lalabas ng sa bibig ko yung lungs ko sa sobrang siksikan sa jeep. Yung mga barker naman sasabihin maluwag na maluwag pa. Aba kuya! Filing niya yata kasing liit kami ng sanggol.tapos yung katabi mo pa hanep makabukaka.kulang nalang humiga sya para mas komportable! Nakita na namang nagsisiksikan bubukaka pa. Naiinis pa ako sa mga jeep driver na mayayabang, feeling nila sila mayari ng kaslada! Kapal ng face. Buti pa si Elbert, hindi niya masyadong naeexperience ang mga ganito. Palagi kasing naka-taxi ang loko e. super arte kasi. Ayaw daw niya mainitan. Kahit yata walking distance lang yung pupuntahan nagtataxi yung taong yun.. Nakakinis din sumakay sa fx. Marami kasing fx na mapagpanggap e. Yung bang mukang bago at malamig pero pagsumakay ka daig pa ang Dubai sa sobrang init. Malakas pa yata ang hangin mula sa mga butas ng ilong ko kesa sa aircon..&lt;br /&gt;Hehehe.. yan ang mga experiences ko sa aking pagbbyahe. Marami pa yan.. chaka ko nalang ikkwento yung iba.. Grabe no? pero nadiscover ko na masarap din mag biyahe (lalo na pagnakaupo ka sa malamig na sasakyan at hindi traffic sa talaba!). pagnagcocommute ka kasi ng malayo most of the time hindi mo kilala ang mag makakasabay mo sa bus. Youre just another face, another person para sa kanila. At sila din para sayo. Hindi kasi kayo magkakakilala e. you share one thing in common – anonymity. and because of that anonymity, you feel a sense of belongingness. Ewan ko ba. Basta yun ang nararamdaman ko. Feeling ko kaclose ko yung mga nakakasabay ko.parepareho lang naman kasi kayong hindi magkakakilala. Parepareho lang kayong nagbbyahe.&lt;br /&gt;Another good thing about commuting is that you don’t have any choice but to sit still (or stand still) and think. Nagkakaroon ka ng time para sa sarili mo. Wala ka kasing pedeng gawin e. alin naman gumawa ka ng assignment habang nakasabit sa bus. Hindi ka rin naman pwedeng tumambling or magsplit kasi walang space..dun ko naiisip yung mga text messages na sinesend ko..dun nabubuo ang mga ideas ko. Dun din ako nagrereminisce ng mga nangyari sakin that day. Minsan nga napapatawa nalang ako bigla e pag may naalala akong nakakatawa. paki ba ng katabi ko e hindi ko naman sya kilala..&lt;br /&gt;Basta. Ang sarap umupo sa tabi ng bintana ng saulog (yung bago ha, hindi yung sirasira..) habang nararamdaman ang malamig na simoy ng aircon. Gabi na, umuulan pa. pagod ka na pero hindi ka parin matutulog. Ibibigay mo ang oras na yun sa sarili mo. tapos magiisip ka nang malalim habang nakadungaw sa bintana kung saan makikita mong parang dumadaan ang panahon..&lt;br /&gt;(chika lang..)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;one love..&lt;br /&gt;God bless..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-114587409313650699?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/114587409313650699/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=114587409313650699' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/114587409313650699'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/114587409313650699'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2006/04/byahe_24.html' title='byahe..'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-114431139950824561</id><published>2006-04-06T00:48:00.000-07:00</published><updated>2006-04-06T01:25:15.216-07:00</updated><title type='text'>taal...</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;strong&gt;The climb wasn't easy, but the view on top was worth it..&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt; &lt;a href="http://photos1.blogger.com/blogger/7661/1712/1600/Image(238).0.jpg"&gt;&lt;img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7661/1712/200/Image%28238%29.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;a href="http://photos1.blogger.com/blogger/7661/1712/1600/Image(238).jpg"&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;Umakyat kami sa taal volcano kasi may filed trip kami sa geography class.. At natanggal ang mga swelas ng sapatos ko. Nakakainis talaga. Muntik na akong atakihin sa sobrang taas at sa sobrang init ng singaw ng bulkan. Nasa alert level kasi ung taal nung pumunta kami. So any moment, may posibilty siyang sumabog. Exciting diba? Pero masaya yung experience. Kakaiba talaga ang field trip nay un. First time kong sumakay sa harap ng bus at matulog sa biyahe. Nung highschool kasi palagi kaming naguunahan umupo sa likod tapos daldalan lang hanggang makauwi. Sabi nga nila, sa filed trip, it's not really the field that matters but the trip itself. Miss ko na mga field trip nung highschool. Pero ok lang kasi parang palagi parin namang nagfifield trip ang obzite. Hindi nga lang sa malaking bus sumasakay. Naalala ko yung first time kong magfield trip sa atheneum. Sa manila zoo kami pumunta. Tapos habang nasa bus, kumakanta kami ng "may pulis, may pulis, may pulis sa ilalim ng tulay." Wala lang share ko lang. ang jologs mo paghindi nyo yan kinakanta sa bus pag field trip.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*****&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;A debut is not just a celebration of becoming, but also a celebration of how we have become who we are..&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;Debut ni febe kanina. Hawaiian. Ang saya. Lahat nakasummer outfit. Binili pa kami ni niqui ng bronzer kaya ang itim itim namin kagabi. Hehe. As usual, c monster (leslie) ay hindi nanaman naghanda sa kanyang outfit. Hehe.si ranier at si arcie pareho pa ng polo. Saya. Kinabukasan na kami ng hapon umuwi.&lt;br /&gt;Nakakatuwa. Panahon ng mga debut ngayon. And sarap umattend sa mga debut ng mga kabatch mates mo. Hanggang nagyon, hindi parin nagsisink in sa akin na matatanda na talaga kami.&lt;br /&gt;Sa lahat ng nag 18 na, katulad ko, ang masasabi ko lang ay "ang tanda na natin! Pero cute parin.."&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*****&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;strong&gt;Congrats sa mga graduates lalo na sa ate ko at sa mga 4th year sa atheneum...&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Grabe. Parang kelan lang kami yung gumraduate. Ang bilis talaga ng school year pag college kesa pag highschool. Bakit kaya? Dahil ba super daming ginagawa? O dahil kahit super daming ginagawa e nakatengga lang kaming lahat at tumatambay hanggat lumipas lang ang oras? Ewan. basta tapos na ang first year college. Grabe.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*****&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;naalala ko tuloy yung mga nangyari sakin nitong first year ako sa UP.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;Hahaha.. nakakatawa talaga. First year ko sa UP ay napakasaya. Na-culture shock talaga ako nung 1sy year. Panu ba naman, naka octopus costume yung kakalase ko sa math. Tapos nakasalubong ko si B1 at B2 sa kalsada. Tapos maraming nagrarally kahit may klase. Grabe ang mga stage play at pelikulang pinapalabas. Walang bawal bawal dun.&lt;br /&gt;Kahit ano pwedeng gawin. Haha..&lt;br /&gt;Magffirst year ako nung nalaman kong may sakit ako. Muntik na nga akong hindi makapagenroll, buti nalang mababait mga tao sa UP.Salamat nga pala sa kanila.kinakamusta parin nila ako pagnakikita nila ako. Nakakayouch.. Hindi ako nakaattend ng mga acquaintance party at freshmen concert noon kasi nga may sakit ako. So mejo hindi ko nafeel na freshie ako. Pero ok lng. Mas maraming nangyaring maganda. ( background music: gulong ng palad.. lumakas ang simoy ng hangin, bumuhos ang ulan, kumulog, kumidlat at sumigaw ako ng, "win na win sa wings detergent!") wala lang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*****&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ang sakit ng likod.. ikaw?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-114431139950824561?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/114431139950824561/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=114431139950824561' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/114431139950824561'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/114431139950824561'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2006/04/taal.html' title='taal...'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-114183311838006053</id><published>2006-03-08T07:20:00.001-08:00</published><updated>2006-03-08T08:12:58.573-08:00</updated><title type='text'>yani..</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;em&gt;Mabilis lang ang sakay.. isang beses sa buhay..&lt;a href="http://photos1.blogger.com/blogger/7661/1712/1600/84357687_082461f83b.jpg"&gt;&lt;img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7661/1712/320/84357687_082461f83b.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;Nagising ako nung isang araw sa message ni yaniboy sakin bago siya umalis.. Hindi napigilang kumawala ng isang patak ng luha mula sa aking kanang mata. Pinunasan ko agad para walang makakita. Bumangon ako na parang walang nangyari at ginawa na ang mga karaniwang ginagawa ko araw-araw. Binasa ko ulit ang kanyang text. At hindi ko na talaga napigilang maging malungkot. Sino ba namang magaakalang yung taong taong kasama ko halos araw-araw simula nang kami ay mga bata pa lamang ay aalis na lang bigla at may posibilidad na hindi na kami magkita muli, kung magkikita man kami, matagal pa. pinilit kong maging normal ang araw na iyon. Pero hindi ko nagawa. Isang nakakabinging kalungkutan ang bumalot sa aking habang binabaybay ko ang kahabaan ng espanya hanggang diliman. Pagdating ko pa sa school, parang lahat ay malungkot din.. ung mga ulap, ung hangin, pati ang mga puno ay parang lumuluha. Parang autumn ang dating kasi walang tigil na nahuhulog ang mga flowers na mukhang pollens mula sa puno. Nakakalungkot talaga..tapos lahat ng tao malungkot..yung mga obzite pa kung anu-anong sad msgs ang sinesend.. hay..&lt;br /&gt;nakakalungkot ang pinagusapan namin ni karyl: Hindi na talaga kami bata. At sa aming pagtanda ay may mga bagay na dapat magbago, mga taong dapat lumisan..&lt;br /&gt;&lt;em&gt;panapanahon ang pagkakatao, maibabalik ba ang kahapon?&lt;/em&gt; Hindi. Pero pwede nating alalahanin.. at pwede pa nating ipagpatuloy gumawa ng magandang bukas.. diba akeem? Yani..alam kong babalik ka..hintayin ka namin. Salamat sa lahat. lalo na sa paguunawa mo sakin.. sana magkamukha parin tayo pagbalik mo dito sa pinas..ingat ka. God bless..Jaymee, karl.. sa inyo din.hinihintay pa din namin kayo dito.&lt;br /&gt;&lt;em&gt;One love.&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;*****&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;09277925238 - eto ang bago kong cell number.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;Naaalala ko ang unang umagang wala siya sa tabi ko. Parang ibang-iba talaga ang umagang iyon. nakakapanibago. hindi ko maipaliwanag. hinanap ko pa nga siya sa pamamagitan ng aking mga kamay sa aking pagasang panaginip lamang pala ang lahat. ngunit wala na talaga siya dun. sumikat nga ang araw sa kalawakan ngunit ang puso koý umiiyak parin. pinilit kong tunayo pero mahirap. hindi ko lang kasi matanggap na wala man lamang akong nagawa upang ipaglaban siya. hindi ko manlang siya binalikan. hindi ko manlang siya hinanap. kasalanan ko yata ang lahat ng ito. sumakay ako ng bus na wala siya sa piling ko. noong sandaling iyon ay sigurado na akong wala na talaga siya at hinding hindi na siya magiging akin muli. ang lalo pang ikinasasakit ng munting puso kong ito ay ang katotohanang magkukulang na ang buhay ko. siya kasi ang nagpapaalala sa akin kng oras na kumain. kung dapat na ba akong gumising o matulog. siya ang nakakaalam ng mga saloobing kong ipinapadala ko sa mga taong malapit sa akin. siya din ang tanging nakakaalam ng lahat ng mga saloobin ng mga kaibigan at pamilya ko tungkol sa akin. siya yung nadyan palagi para sa akin kahit anuman ang mangyari. pagnawawala ako, siya ang tumutulong saking makabalik muli.ilaw din siya minsan pagmadilim ang nilalakaran ko. siya ang nagtatago ng aking mga sikreto. ng aking mga hinaing at ang mga kasiyahan. pero wala na siya nagyon. kinuha na siya sa akin. iba na ang nagmamay-ari sa kanya. iba na ang katabi niya. iba na ang pinapaalalahanan niya. iba na ang tinutulungan niya. iba na ang iniilawan niya. iba na ang nagsasabi sa kanya ng sikreto. iba na na ang kasama niya.at wala na akong magagawa ngayon..pero ok lang.. buti nalang pinahiram sakin ng tatay ko ang cellphone niya.. :)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*****&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;dinapuan ako ng higad..ang kati.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*****&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;tuloy ang awit ng buhay..&lt;br /&gt;One love.&lt;br /&gt;God bless..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-114183311838006053?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/114183311838006053/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=114183311838006053' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/114183311838006053'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/114183311838006053'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2006/03/yani_08.html' title='yani..'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-114054518918917692</id><published>2006-02-22T02:10:00.000-08:00</published><updated>2006-03-25T06:55:42.703-08:00</updated><title type='text'></title><content type='html'>&lt;span style="font-size:130%;"&gt;nakagat ako ng pusa noong valentine's day. kamusta naman yon?!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;the doctor told me to take anti-tetano (tama ba spelling ng tetano? o whatever...) anti-tetano shots if i wanted to make sure i wouldn't have the virus. hindi ako nagpainjection kasi natatakot ako... just yesterday, nagtatawanan kami ni elbert about something. i forgot what. unconsciously, bigla ko siyang kinalmot. grabe. sabi ni ms. di baka daw maging catman ako. sabi ko naman.. why not? magandang career yun. baka sumikat pa ako sa hollywood.&lt;br /&gt;meow..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*****&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;now i know kung bakit lumulubog ang sunken garden.&lt;/span&gt; dahil lahat ng tao doon ay samasamang nagtatalunan habang sumasabay sa pagkanta sa mga banda mula gabi hanggang alas siete ng umaga for one whole week pag up fair..ayun.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*****&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;this is her story&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:0;"&gt;&lt;span style="font-size:0;"&gt;&lt;span style="font-size:100%;"&gt;&lt;/span&gt;her name is onis. the other, edeng. i grew up convinced that they are sisters. it took me some time to realize they are never really connected with each other. they had a small store in the very old spanish house in our compound. they are both unmarried, hence, they had no family of their own. all they have, in this evanescent world, is each other.&lt;br /&gt;lola onis was very sickly. and lola edeng would always be there to attend to her every need. lola edeng has her own house but she chose to stay with lola onis so that she would be there everytime she needed her or maybe just to keep her bestfriend company. they ate together, listened to the radio together, laughed together, cried together, prayed together and watched time pass by together. they were together most parts of their lives. they were more than best buddies. they found in each other sisters they never had, the warmth of a family they both deserved. im sure they have a big box of old memories in that old spanish house that only the two of them would know.&lt;br /&gt;tomorrow, the remains of lola onis will be sent to her final resting place. and who says their bestfriendship ends here? they are both fortunate, or shall i say &lt;em&gt;blessed, &lt;/em&gt;for they had something people spend their whole lives finding -- a bestfriend.&lt;br /&gt;and i know they will be bestfriends forever.&lt;br /&gt;May God bless you lola onis..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*****&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;ang dami daming kailangang gawin.&lt;/span&gt; buti nga mejo nababawasan na. pero mukang nasesense ko na nadadagdagan na naman. grabe. last week, kumakain ako habang naglalakad kasi i had to go to another class pa. e alam nyo naman kung gano kalayo ang mga buildings sa up. di na ako nakakanood ng mga teleserye kasi gabi na ako nakakauwi from school. tapos hagom parin ako sa extra-curricular activities kaya nabubuwang na ako sa sobrang daming ginagawa. pero ok lang... hanggat may kikiam at footlong, hanggat may cello's doughnuts, hanggat may globe unlimitext, hanggat may marshmallow, chicken, french fries, pizza, spaghetti, ice cream, hanggat may radyo sa fx papuntang philcoa, hanggat pwede tumawa, hanggat may bahay pa kami, hanggat may mga kakilala ako sa mundo katulad ng obzite at pamilya ko, hanggat nanjan Yung tumutulong sakin palagi, kaya ko to. kayang kaya. parang nagkakape lang.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:arial;font-size:180%;color:#000000;"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="color:#000000;"&gt;O&lt;/span&gt;&lt;span style="color:#999999;"&gt;ne&lt;/span&gt;L&lt;span style="color:#999999;"&gt;ove&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-114054518918917692?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/114054518918917692/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=114054518918917692' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/114054518918917692'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/114054518918917692'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2006/02/nakagat-ako-ng-pusa-noong-valentines.html' title=''/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-113964212883147296</id><published>2006-02-11T15:05:00.000-08:00</published><updated>2006-02-10T23:28:17.100-08:00</updated><title type='text'>wala nmn..</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Nararamdaman niyo ba ang nararamdaman ko pag panahon na ng sportsfest sa atheneum?&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;img style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7661/1712/320/yellow.jpg" border="0" /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Grabe. Ewan ko ba. Iba talaga ang feeling pag foundation week at sportsfest sa atheneum. Parang iba siya sa mga normal na araw, bukod sa walang klase at pwede kayong pumunta sa mcdo okaya sa tapsihan pag lunch. Nakakafulfill at nakakdepress yung pakiramdam. I can't explain it. Parang masaya at malungkot na pinaghalo. Tapos parang palaging sepia yung kulay ng paligid. Lalo na pagdating ng hapon kung saan tapos na ang lahat ng activities. Tatambay muna sa stage. Kakain. Magdadaldalan. Picture taking. Tapos maglalakad pauwi hanggang maabutan ng dilim sa may mabahong shortcut. Haay.. nakakamiss ang highschool. Nung pumunta kami dun nung Friday para manuod ng cheering, bumalik na naman ang mga ganitong feeling. Natutuwa ako sa batch nila wilfredo at nova. Para sila yung batch na medyo nagkakaroon na ng matinding bonding kung ikukumpara sa mga ibang bathes na natitira sa atheneum ngayon. Kitang kita sa performance nila ang spirit ng pagiging isang batch. Sana ipagpatuloy nila iyon. Congratulations nga pala sa mga juniors. At sa lahat narin.&lt;br /&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;br /&gt;Nanalo ako sa dating game. Akalain niyo iyon?!&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It wasn’t like any ordinary dating game. It was a speech dating game. Pinilit ako ng mga orgmates ko na sumali. They were the organizers of the event. It was for one of their speech classes. Wala na daw silang makuha so ako nalang. In other words, napilitan lang silang isama ako. I was really nervous because I wasn't prepared. Akalain niyong ako pa ang nanalo?! Hehe. There were three stages of the event. First one is the debate, next is an oral interpretation of a poem then an impromptu speech. Hehe. The searcher is a junior economics major from ateneo. Mabait siya.. And mind you, she has a british accent. Grabe. Lumaki kasi sya sa England. So dugo-dugo nanaman ang ilong ko sa kaka-english. But it was really fun. It's fun meeting new people. Mas naliwanagan ako na ka-level ko ang mga mestizo at mestiza. Alam niyo naman ako.. &lt;em&gt;alta&lt;/em&gt;.. pangmayaman... Mag migrate na kaya ako sa london? Hehe..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;*****&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;May nagtanong sa akin dati. Ano daw ang pipiliin niya, "yung taong mahal na mahal niya higit pa sa buhay niya" o "yung taong mahal na mahal siya"? Ang corny talaga ng mga tanong na ganito. diba?! Pero ano pa nga ba.. kailangan kong sagutin ng kacornihan din! Sabi ko naman, mahalin mo yung taong nagpapamahal sayo sa sarili mo. Love the person who let's you love yourself before loving him/her. Yun bang, siya ang nagbibigay ng reasons kung bakit mo dapat mahalin yung sarili mo. Siya yung nagbibigay ng reasons para maniwala ka na your special... sya.. Tama na nga. Nasusuka na ako sa mga sinasabi ko. Cge. Advanced valentine's day greetings sa inyo..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="center"&gt;*****&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;"Someday, I say,&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;we'll make a brighter day&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;better than our yesterday.&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;Someday, I say, &lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;We'll make a brighter day&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;but today is our chance&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;to be there."&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;- Barbie &lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;/div&gt;&lt;/em&gt;&lt;div align="center"&gt;*****&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;french fries party&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;Kumain kami ng 11 na order ng frenck fries and tig one and a half na burger last week sa burger king. Muntik na ako sumuka.. Punta ulit kami ng sm maya. Sana wag na sa burger king kumain. natrauma na ako.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-113964212883147296?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/113964212883147296/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=113964212883147296' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113964212883147296'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113964212883147296'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2006/02/wala-nmn.html' title='wala nmn..'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-113808227555965656</id><published>2006-01-23T21:30:00.000-08:00</published><updated>2006-01-25T01:58:22.500-08:00</updated><title type='text'>waahh..</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;strong&gt;may bago akong favorite song&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;.. ang title nya ay "I could not ask for more" ang kumanta nyan ay yung kumanta din ng "i'll be". nung isang araw nilinis ko ang bintana ng bahay namin at buong puso kong kinanta ang favorite song ko na ito. At habang mangiyak ngiyak pa akong bumibirit habang sinasabon ang bintana, biglang humangin ng malakas at nahulog sa akin ang buong bintana.&lt;br /&gt;grabe..tama ba yun?! bastos diba?&lt;br /&gt;anyway, eto yung lyrics pero first verse lang:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;lying here with you&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;listening to the rain&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;smiling just to see&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;the smile up on your face.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;these are the moments&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;i thank God that I'm alive,&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;these are the moments&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;i've been waiting all my life&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;i've got all i've waited for&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="FONT-STYLE: italic"&gt;and i could not ask for more..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;*************&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;salamat nga pala kay akeem sa mga sinend nyang pictures sa akin nung birthday ko..natouch talaga ako..&lt;br /&gt;T_T (crying face yan)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;*************&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;im not a chess player..&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;i was talking to a close friend the other day. and she's not in a very good situation right now. she has a big problem and she doesn't know what to do. she wrote a message comparing herself to a chess player. She said something about the king, the queen the dukes (i couldn't remember the others.. hindi nga ako marunong mag chess eh.. pasensya.) she told me that she has to think of every move. she has to plan every step. she has to predict what her opponent would do if she decides to make a particular move. para maintindihan nyo, here's how the conversation went:&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;friend: kng mgkmli ako ng galaw,dedo,kng baga sa chess, checkmate,alm kng klngn kng mgkmli pra ma22,pero marbino,knbkasan ko na ang pnguuspan nting nkataya d2.&lt;br /&gt;Marvin: risk&lt;br /&gt;friend: oo nga, ngaun ubos na mga pawn ko, klngn ko n gmitin ang rook,knight,bishop at queen..kailangang protektahan ang hari, pero pano,ubos na strategy ko.&lt;br /&gt;Marvin: Isa yan sa mga pnakmlaking pgkakaiba ntn. Ur a chess player. Msydo mng iniicp ung mga galaw m at pnaplano ang mga mangyyri. Msydong plantsado angb buhay mo. Masyadong bilang. Masyadong planado. kya nagugulat ka pghnd m inaasahan ang knlalabasan. Wla akong cnsbng msma yun. Minsan try mong gumawa ng bagay na hindi pinagiicpan. Masyado kang matalino eh. Try standing at the edge of the cliff. Then pray, close your eyes, then jump...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ayun..tapos marami pang kasunod. diba may point naman ako? sa lahat kasi ng nangyari sakin, i proved that life is really unpredictable. kahit anong plano gawin mo,minsan hindi siya natutuloy. but that unpredictability also gives us hope na pwedeng may mangyaring maganda.. o sha.. nakikigamit lang ako ng laptop ni karyl. thanks. happy birthday.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-113808227555965656?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/113808227555965656/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=113808227555965656' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113808227555965656'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113808227555965656'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2006/01/waahh.html' title='waahh..'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-113790509327563060</id><published>2006-01-21T20:37:00.000-08:00</published><updated>2006-01-21T21:02:47.316-08:00</updated><title type='text'>18</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;strong&gt;thanks sa lahat ng nakaalala. tnx sa balloons. lalo na sa cake na walang pangalan ko. muntik pang ilagay "happy birthday obzite" buti nalang binago. hehe.. salamat tlga.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Before, birthdays are not really special for me (except that there's more food on the table and some friends would come over to eat). But I never felt anything magical. Parang ordinaryong araw lang pag birthday ko. But my 18th birthday was different. Grabe. When I woke up, I already felt this something.. Basta, I really can't explain the feeling, the atmosphere.. Then I went to my phone to check my messages. There were 26 messages na at 6 in the morning. Dun palang, medyo naiiyak na ako. Hehe. Tapos pinagluto ako ng lola ko ng pansit. My parents and my sisters called me from cavite (nasa manila nga pala ako nung fri, may pasok kasi..). Kinausap ako ng tatay ko. Sabi ko sa kanya hindi ako magpaparty kasi alam ko naman na wala sa budget. My dad told me that I really have to go to the hospital for a check-up. P5000 kasi ang halaga ng check-up ko sa puso. Instead of having a party, I'll use it there. So medyo malungkot ako. Pero ok lang naman sakin. Hehe. So I went to school at marami nanamang bumati sakin. Ang saya. On my way home, mark texted me, dumaan daw ako sa sm. At first, I was kinda hesitant kasi wala namang akong party. But still, I went. Nakita ko sila sa food court. Konti lang sila dun. I asked them where the others were. Sabi nila umuwi na. Then they asked mo to close my eyes. At that point, I knew they were up to something. Pero sabi nila joke lang. So hindi na ako umasa. But after a while, they asked me to put my head down, so I did. And when I looked up, they were all there (well, not all) with balloons and a cake. Tapos kumanta sila ng happy birthday. Take note: nasa food court kami ng sm ha. Everybody was looking. I didn't care. Ang saya ng feeling. Hehe. tapos kumain kami. tapos gumala. 3:30am na ako umuwi.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I thank God for the beauty of life. Maybe my 18th birthday was really special because I almost lost the chance of celebrating it. Mas naaapreciate ko ang mga birthdays kasi muntik na akong di makatungtong ng 18. Sabi nga ni mark, ito ang unang birthday ko sa pangalawang buhay ko. Actually, hindi ito pangalawang buhay lamang. I was spared countless times. That's why I'm so thankful. I thank God for my family who has always been there anuman ang mangyari. I thank God for my friends. I thank God for obzite. Super thankful tlga ako.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa inyong lahat, thanks for keeping my heart beating for the past 18 years of my existence..&lt;br /&gt;And counting.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;One love.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;God bless you all.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-113790509327563060?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/113790509327563060/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=113790509327563060' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113790509327563060'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113790509327563060'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2006/01/18.html' title='18'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-113716361430915785</id><published>2006-01-13T06:40:00.000-08:00</published><updated>2006-01-21T21:16:45.440-08:00</updated><title type='text'>homeboy</title><content type='html'>&lt;div align="left"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;Alam ko na kung bakit malungkot ang mga sudio audience sa homeboy...&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;Homeboy (as in ''kaibigan usap tayo..'') invited our organization (University of the Philippines Speech Communication Association or UP SPECA) to watch their taping of the show. When that news came to me I was kind of hesitant to join them but when they told me that the PBB Big Four would be there, I started to have second thoughts. Hehe. I really wanted to see Cass. And so I went. The ABS-CBN staff picked us up near UP (sushal diba? sinundo pa kami. Nadisappoint nga ako kasi akala ko si tito boy mismo ang susundo samin). When we came there, I realized that the studio wasn't really that big. It just took a little bit of camera magic (the right angle I mean) to make it look spacious. It wasn't that clean and either. Ang init pa nga e. Now I know how that showbiz industry looks in between takes. Grabe, yung episodes for one whole week ay isang araw lang shinoo-shoot. Tito Boy just changes his clothes after each episode. Before, I was wondering why the studio audience and the guests were not very lively as compared to the audience of Oprah. Kala ko kulang lang sila sa vitamins. Yun naman pala alas tres na ng madaling araw kasi natatapos ang shooting. Aba! Grabe naman. Nakakapagod talaga. Galit na galit pa yung floor manager pag hindi ka pumapalakpak. Nandidilat sila ng mata pag hindi pa namamaga ang kamay mo sa kakapalakpak. Gusto pa yatang talbugan yung beautiful eyes ko sa pandidilat. Well, anyway, I got to see Cass. She is so pretty. Tindi na! grabe talaga. Syempre I failed to hide the jologs side of me at nagpapaicure pa ako. I'll post it one time if I'd have the chance.. hehe..&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;********************** &lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;Paul celebrated his birthday. It wasn't a typical birthday celebration. Ang saya talaga. Tindi na. That day seemed to be a portal that took us back to some 12 months ago. When we I entered his room, I saw pictures on the wall; it showed the most memorable days of our obzite lives: CAT, cheering, field trip (super taba ko talaga dati), retreat and just the normal day at school. On the other side of the wall, posted are pictures of everybody doing their usual stuff back then. I looked at the monitor of the pc, I saw karl waving at me (via webcam) For a moment, I felt I was going to cry (syempre chika lang..para lang mag mukang madrama ang post na ito..). Then I looked around. I saw everybody. I miss high school so much. But sadly, some things change. We don't have the same schedule; we don't go to the same school. Much has really changed. But I looked again. I noticed that there were food on the table, there was a videoke machine, there was a basketball court and I saw them, doing the same things we used to do back then. Much has really changed, but there are still things that are to stay forever.&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;******************************&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;br /&gt;Nagtanggal na kami ng Christmas tree nung isang araw. Ako pa nga ang naatasang magligpit ng maalikabok na mga palamuti mula sa mga dahon at sanga nito. Kasing tanda ko na itong punong ito.. which means, 16 years ago siya binila. Joke lang. 18 years ago pala. Nasilayan ko dati ito nung namumukadkad pa ito sa ginto at pulang palamuti. Depende sa tema. Dati kasi Blue and silver. Isang Pasko, native ang drama nung Christmas tree, gawa sa abaka lahat ng palamuti. Pero nung nakaraang taon, medyo simple lang ang punong hindi naawawala tuwing pagsapit ng Pasko. Wala kaming mga bagong palamuti at walang tema ang mga parol. Ganun talaga sigura ang life. Haay.. Pero ok lang yun. Kahit wala siyang masyadong ilaw, kahit wala siyang masyadong decorations, kahit simple lang at luma na ang Christmas tree naming kasing tanda ko na, ok lang. Basta ang alam ko, kahit ano mangyari, may pera man o wala, tuloy parin ang Pasko.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-113716361430915785?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/113716361430915785/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=113716361430915785' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113716361430915785'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113716361430915785'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2006/01/homeboy.html' title='homeboy'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-113612923025933296</id><published>2006-01-01T07:21:00.000-08:00</published><updated>2006-01-01T07:40:25.313-08:00</updated><title type='text'>2006</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;strong&gt;Gumala nanaman ang obzite kanina, which means gagala kami buong taon&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hay naku, it's the first day of the year 2006. Last year was unbelievable. It was truly a year to be remembered for the rest of my life. Ano nga ba ang mga nangyrai sa buhay ko? Hmmm.. nagchampion ang obzite sa sportsfest, nagturo kami ng cheerdance routine, gumgraduate ako ng highschool, gumgraduate ako ng CAT as Executive officer, nanalo kami ng 5th place sa broadcasting sa RSPC, ako nagbasa ng class history ng obzite, first time ko magkablack eye, nakapasa ako sa UP, ateneo at lasal, nag enroll ako sa UP, best applicant and best performer ako sa inaplayan kong org sa UP,naipit ako sa pinto ng lrt, nagpalagay ako ng braces, nakapagpapicture kami sa tabi ni ate shawie, nakasalubong ko si tita glow, nagpabunot ako ng kilay, nagpakalbo ako at nagpa-tattoo, nagpa x-ray ako, tpos namamaga na pala ung puso ko dahil may butas pala at nahihirapan napala sha kasi hyperactive ako, tapos biniyak yung ribs ko tapos tinapalan yung butas sa puso tpos tinahi yung dibdib ko. Ngayon may pilat akong mahaba sa dibdib. Grabe dba? Ang wild. Ang exciting. Hehe. Thank God for another year.&lt;br /&gt;Now that all the noise of New Year's Day has died down, let's all take time to ponder and reminisce everything that happened to us the past year. Let us remember how each moment made us laugh or cry.. These moments are vital to who we are now. Let's cherish the good times that yesterday brought and remember the lessons it taught us. The New Year is not just a celebration of another tomorrow ahead but also a celebration of what we have gone through and how we managed to survive. Let's thank God for we are truly blessed.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-113612923025933296?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/113612923025933296/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=113612923025933296' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113612923025933296'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113612923025933296'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2006/01/2006.html' title='2006'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-113612861140838869</id><published>2006-01-01T07:10:00.000-08:00</published><updated>2006-01-01T07:38:47.110-08:00</updated><title type='text'>reunion</title><content type='html'>&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;strong&gt;Merry Cristmas and Happy New year sa lahat ng hindi ko nagreet lalo na kay Jaymee ang Karl! Belated Happy birthday nga pala kay karl.&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;div align="justify"&gt;the batch who graduated one year before us had their reunion. Sabi sakin ng nanay ko "o ano? Wag nyo sabihing magrereunion din kayo? Aba sumosobra na kayo. Halos araw-araw na kayong magkakasama sa sm tapos palagi pa kayong nag-a-outing!" Then I told myself,"sya nga naman!"&lt;br /&gt;"Reunions are for people who left each other. We don’t need a reunion because we never did part."&lt;br /&gt;Last Dec. 22, we had our Christmas party! Super saya. Almost everybody came. Siguro mga 5-10 lang ang wala. It was really fun! Si manoy nag-dive pa para lang makuha yung talong sa talong-game na pinrepare nila. Hehe.Ang daming may gusto nung gift na binigay ko sa exchange gift. Kahit nga ako gusto kong may magregalo saking ng ganun. Mga 5:30am na ako nakauwi. Nagstroll pa kasi kami. Kung saan saan kami nakarating.Hehe..&lt;br /&gt;Nung Thursday naman, 27 yata yun, Kick-off gala for the new year naman!(sushal diba? May ganun ganun pa!!)nagtagaytay kami. Mejo konti lang kami as compared sa attendance nung Christmas party. Pero ang saya parin. Kumain kami sa bulaluhan sa may taal. Tapos kung saan saan kaming gubat kami nagsuot. Ang dumi tuloy namin. Nasira pa yung lacoste kong shoes (worth 700 lang yun.. thanks to greenhills..hehe).Then we went to ryan’s resthouse there. Ang ganda talaga nung place. As usual picture taking effects kami dun. Ang saya. Tapos sinurprise naming si sir ruel. May atraso kasi kami sa kanya. Ayun. Saya talaga. Grabe na to!&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;Tapos kanina, nagyaya nanaman sila. Syempre hindi ko napigilan ang sarili ko. Sumama din ako. Pero umuwi ako agad. Balak yata nilang mag tagaytay ulit or baywalk or malate. Ewan ko dun. I have so much to do. May raket pa ako bukas. Happy new year everyone. Treasure yesterday, cherish today and get excited for tomorrow. Let's celebrate the beauty of life and the greatness of God's love. May God bless you all.&lt;br /&gt;One love.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-113612861140838869?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/113612861140838869/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=113612861140838869' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113612861140838869'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113612861140838869'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2006/01/reunion.html' title='reunion'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-113444632145558266</id><published>2005-12-12T19:51:00.000-08:00</published><updated>2005-12-12T20:06:37.020-08:00</updated><title type='text'>the boat is sinking..</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;the boat is sinking&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;When I was a kid, I always hated playing the stupid game called "the boat is sinking". The one where you have to group yourselves into the number of members the game facilitator would tell you. Gets nyo na siguro kung anong game yun diba? Lahat naman siguro tayo ay nakadalo na ng children’s party! Going back, I remember I do well on the first few rounds of the game. But when it comes to the last round, alam kong ma-a-out na ako! Naalala ko nga nung bata ako, sumali ako sa laro na yun. Tapos nakahanap na ako ng mga ka-group pero yung isang bata tinulak pa ako tapos iba yung sinama nya. Natalo natalo tuloy ako. Ewan ko ba. Basta palagi nalang ganon. Pag narinig ko na ang mga katagang "the boat is sinking, group yourselves in to TWO", I know that I'm gonna be the odd one out. Kilala akong friend ng lahat ng tao. Close ako sa lahat. But I realized na wala akong isang kaibigan lang na may one-is-to-one relationship sa akin. Hindi katulad ni Krista at ni Shane, si Joey at si Keian, si Karyl at si Manoy, si Elbert at si Jowell. I’m sure pagnarinig nila ang "the boat is sinking, group yourselves into TWO" kahit nasa Taft si Shane at nasa Makati si Krista ay pupunta sila sa isat isa. I get along with everybody, but when it comes to the point that everybody goes to their respective partners, I find myself alone.. When the boat sinks, &lt;em&gt;I sink alone..&lt;/em&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;mabuti nalang marunong ako magswimming.&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-113444632145558266?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/113444632145558266/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=113444632145558266' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113444632145558266'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113444632145558266'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2005/12/boat-is-sinking.html' title='the boat is sinking..'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-17711883.post-113370631277106721</id><published>2005-12-04T05:42:00.000-08:00</published><updated>2005-12-08T06:09:49.156-08:00</updated><title type='text'>forever on ink..</title><content type='html'>&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:130%;"&gt;&lt;strong&gt;forever on ink&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;a href="http://photos1.blogger.com/blogger/7661/1712/1600/CIMG3603.0.jpg"&gt;&lt;img style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; CURSOR: hand" alt="" src="http://photos1.blogger.com/blogger/7661/1712/320/CIMG3603.0.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;i always hated writing the good memories ive treasured over the past years of my life.. i feared that i might waste these great memories knowing that words could never do them justice. But two great people convinced me into making this blog.. ms. d and shakespeare. o db? sushal. pinilit ako ni ms. d gumawa nito. so eto na. hehe.. sabi naman sakin ni shakespeare, (close talaga kami..)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt;Since brass, nor stone, nor earth, nor boundless sea,&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt;But sad mortality o'ersways their power,&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt;How with this rage shall beauty hold a plea,&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt;Whose action is no stronger than a flower?&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt;O! how shall summer's honey breath hold out,&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt;Against the wrackful siege of battering days,&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt;When rocks impregnable are not so stout,&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt;Nor gates of steel so strong but Time decays?&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt;O fearful meditation! where, alack,&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt;Shall Time's best jewel from Time's chest lie hid?&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt;Or what strong hand can hold his swift foot back?&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt;Or who his spoil of beauty can forbid?&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt;O! none, unless this miracle have might,&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt;That in black ink my love may still shine bright.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;span style="font-size:85%;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="center"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;naintindihan niyo ba? ok lang yan.. ako kasi di ko rin naintindihan.. buti nalang inexplain yan samin ng prof ko sa english.. ang gusto palang sabihin dyan ni shakespeare: kung ang bato, ang mundo at ang walang hanggang dagat ay may katapusan din, edi lalo na ang mga munting bagay katulad ng mga bulaklak at kagandahan. hmm.. so what do we do? we put them on ink. (sa case ni paul, on frames..)&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;so here's my desperate attempt to turn moments from yesterday to memories that would last forever.. i hope you'd enjoy reading "bandaids for the heart".. coz maybe you'd need some "bandaids" too..&lt;/div&gt;&lt;div align="left"&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/17711883-113370631277106721?l=marvinolaes.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://marvinolaes.blogspot.com/feeds/113370631277106721/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://www.blogger.com/comment.g?blogID=17711883&amp;postID=113370631277106721' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113370631277106721'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/17711883/posts/default/113370631277106721'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://marvinolaes.blogspot.com/2005/12/forever-on-ink.html' title='forever on ink..'/><author><name>thatdeepbluesomething</name><uri>http://www.blogger.com/profile/01047274873754922184</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry></feed>
